Skådespelet
Här är låten som jag skrev, här är brevet som det blev, här är alla orden som kommer till
mig
Himlen höll ett skådespel för mig inatt och jag tog det som en förhandsvisning
Säg mig fångar du natten eller håller du den helig
Jag ska bevisa för dig allt jag kan, allt jag vet, allt som jag någonsin kommit fram till
Jag ska berätta för dig sådana saker som jag haft, som jag haft, som jag haft tätt intill mig
Och se nu faller himlen på riktigt igen det är som den hört alla ord som jag sa
Ingen orkar vara uppriktig min vän, det är som det faller och raserar som det ska
Ja jag känner mig rätt färdig här, lever antingen i dåtid eller framtid
Aldrig i nuet, ska det vara såhär
Livet kommer till dig som alltid
Ja jag var på väg dit, hade en lägenhet och allt men jag ångrade
mig husen är för höga,
Det är inte bra
för min själ...
Ska det vara såhär
Är det såhär det ska va
Är det det här som är jag…
Ska det vara såhär.
Jag måste bottna i staden utan
grund
Jag kan känna smaken av ångest i min mun
Jag skulle drunkna i ett hav utan
vatten, kan bara leva utan människor i natten
Vi skulle upptäcka världen, eller
gå vilse min vän och sedan förlora och återvända hem
Kan man frysa Kärlek
För jag, kommer till dig, som förut, som allting en gång var
Och du, du står kvar där, som förut, som jag sett i mina dagar
Åh vi, vi kan skapa, denna känsla, som känns fri, i våra liv
För jag reser, mer än förut, och jag hoppar nerför branta stup
Men jag landar alltid på fötter igen, och nu känner jag, att jag
hittat hem
Kan man frysa kärlek, kan man leva med en längtan, kan man stilla
sin förväntan, tills man har tid
Kan man frysa kärlek
För jag hoppas, att du går omkring mig, att du följer, varje steg
jag tar
Och att du ändå, trots omständigheter, väljer, att stanna kvar
Kan man frysa kärlek, kan man leva med en längtan, kan man stilla
sin förväntan, tills man har tid. Kan man frysa kärlek
Kan man frysa kärlek, och fortsätta där man var...
Kommer du att stanna, vill du stanna kvar
Dörren olåst
Jag lämnar dörren olåst, om du undrar vars jag ska, så ska
jag hem
Jag undrar om du längtar och om du hittar tillbaka hit igen
Åh du kan redan knepet, att charma mig, att knäcka, att
lämna mig
Men när du lämnar mig står dörren öppen när du går
Jag ligger kvar i sängen och vill flyga härifrån
Har du lärt dig skillnaden bland älskare och vänner
Men du är gjort av kärlek det är så som jag nu känner
Kan du alla regler är det du som skapat dom
Kom nu vi kan flyga vi kan rymma härifrån
Jag lämnar dörren olåst, om du undrar vars jag ska, så ska
jag hem
Jag undrar om du längtar och om du hittar tillbaka hit igen
Men när du lämnar mig står dörren öppen när du går
Jag ligger kvar i sängen och vill flyga härifrån
Vi kan flyga över taken, så länge du är vaken, har jag
vingar som som bär oss som cement
Vi kan landa under vatten om vi genomlever natten, beter vi
oss som om inget nånsin hänt
Det var bara vi där ett tag där en natt det var svart alla
stjärnor lyste upp himlen för oss två
Bara så vi skulle se, vägen och hur vi skulle gå
Jag lämnar dörren olåst, om du undrar vars jag ska, så ska
jag hem
Jag undrar om du längtar och om du hittar tillbaka hit igen
Men när du lämnar mig står dörren öppen när du går
Jag ligger kvar i sängen och vill flyga härifrån
ensamhetens hemlighet talar vi i sådana gåtor som om ingen
annan vet
Mamma
Mamma, jag känner mig så ambitiös, jag har säkrat mina
framsteg från att vara arbetslös, jag tar inga genvägar längre, jag lär mig så
gott jag kan, försöker göra allting på rätt sätt, och smida när järnet är varmt
Mamma, jag är vaken ensam på natten, jag jobbar med min
lyrik, jag borde gå och lägga mig men vet du mamma det struntar jag i.
Mamma, jag försöker vara ute i solen, så ofta som jag kan,
för jag vet att det är samma sol, samma sol som håller dig varm.
Mamma, du vet jag gör på mitt sätt, jag skriver på oskrivna
blad, jag skriver med själen i fokus, försöker riva min fasad.
Mamma, Det är så ensamt att leva inom mig, så ytligt när
ingen förstår, men mamma måste jag välja, kan jag va hon jag var igår…
Livet, livet det är så föränderligt, i varje steg jag tar,
jag kommer alltid finnas nära, du kommer alltid ha mig kvar.
Jag vill bo i din stad längst din gata, där någon dag igen,
så nära som där i en saga, i framtiden kommer jag hem…
Mamma, jag försöker vara ute i solen, så ofta som jag kan,
för jag vet att det är samma sol, samma sol som håller dig varm.
Fantastiska Dagar
Det e fantastiska dagar, det är inte så man klagar, det är
som i en dröm
Vi lever i skimrande nätter, det finns inget bättre, vi
behöver ingen sömn
Det finns en liten ö, utanför Stockholm, där det är bråttom,
att leva sina liv
Några veckor, någon månad, flera timmar att spendera sin tid
Alla människor, hela Visby, deras stränder och vårat hav
Men det kommer räkna dagarna från hela Sverige ger vi oss av
Det e fantastiska dagar, det är inte så man klagar, det är
som i en dröm
Vi lever i skimrande nätter, det finns inget bättre, vi
behöver ingen sömn
Sena nätter, flera berättelser, nya vänner, nu är jag fri
Se på murarna, hur dom fångat dig, så omringad, dom ger dig
liv
Vandra gatorna, du kan gå vilse, för jag har gjort det,
flera gånger om
Du gör ett flykt försök, det är ett styggt försök, för du
kommer vända om
Nya Tider
Du är den första delen av sagan
Jag drömmer mardrömmar om det som var
Det finns Inget som kan få mig att stanna
Du kan inte hålla mig kvar
Jag tittar runt i tomhet
Jag känner ingenting
Den delen som var självvald
Den platsen där jag var din
Men det kommer ett annat skede
Där förändring tar våra liv
Det är andra delen av sagan
Där jag inte längre är din
För det är nya tider, det är det nya livet, det är förändring,
och nya val, hur ska jag stanna kvar...
Hur ska jag smälta alla intryck, hur ska jag kunna ta in, hur ska jag
dela ut min lycka, när jag inte längre är din
Vars ska jag vända mig om, vem ska jag vända mig emot, du är den
sista delen av sagan där jag vill kalla dig idiot
Hur kan du riskera det vi har, hur kan du satsa våra kort, hur kan du
bränna alla känslor, ja vad fan är det du har du gjort
För det är nya tider, det är det nya livet, det är förändring,
och nya val, hur ska jag stanna kvar...i det nya livet, utan dig, i
nya tider, när du inte längre står bredvid mig, vem ska hålla mig
kvar.. I det nya livet...som jag har.
När vi börjat Älska
När vi börjat älska är vi vackrare än allt som finns
Och när vi börjat längta är vår kärlek starkare än någonsin
Och vi fyller våran värld och vår historia med sånt vi minns
Och vi kan aldrig veta, vart vi ska börja leta, efter den.
Men sanningen om hägringen finns gömd än, i kärleken.
För när tiden stannat stilla, och när vi flyger fram,
Kan jag berätta för dig att vi landat där i kärlekens land.
Allting är så vackert, allting glittrar så förbannat här hos
dig.
Världen är så vacker när man skådar den igenom mig.
För vi ska aldrig sluta älska denna lycka, denna frihet, för
varann.
Vi ska aldrig sluta skriva denna saga, där vi boundar med
varann.
Nej allting är så vackert som i glas i sommarljus en
solskensdag.
Och jag skriver vår historia dag för dag i ett, i ett andetag.
Och vi springer så vi lättar där längst stranden emot
skymningen.
Och vi somnar ovan molnen, tätt intill där i gryningen.
För när vi börjat älska är vi vackrare än allt som finns
Och när vi börjat längta är vår kärlek starkare än någonsin
När du sover
Jag hatar att komma hem när du sover
När du blundar och är så fri i din dröm
Men jag ska inte väcka dig jag lovar
När du befinner dig i det vackra landet som kallas sömn
Men om du vore vaken med mig här i natt
Skulle jag kasta min karta för vi har allt
Natten är så egen, så självständig
När du är vaken så fyller du den med liv
Men om dagen vore evig jag så behändigt
Men allting är en fråga här om tid
För om ni delar, delar oss i två
Var det en som satt vaken och en som låg och sov
Vi drömde båda fast jag i vakenhet
Har vi hittat balansen i vår tvåsamhet
Jag hatar att komma hem när du sover
När du blundar och är så fri i din dröm
Men jag ska inte väcka dig jag lovar
När du befinner dig i det vackra landet som kallas sömn
Förutbestämt
Kanske är det tänkt, att frågor ska förbli frågor
Att svaren är så gömda att dom inte ska få komma fram
Tänk om allt är förutbestämt
Att allt som jag någonsin känt
Är en del av mitt liv
Är en del av min tid
Det är så lätt att se tillbaka sen
Allt du velat fylla livet med
Förblev i din framtid , utom räckhåll för dig
Det finns inga regler, det brinner utav kärlek, dom säger
jag är gjord av drömmar, men ändå är jag här.
Kan du lyssna på min själ, har du något du kan hämta här.
Kan du lyssna till min iver i det livet vi lever i det jag beskriver här?
Har du tiden för mig, har du livet för mig, har du det inom
dig, har du det bakom dig?
Har du det framför dig? Det brinner i mig, jag försvinner i
dig, men ändå är jag här.
Dom säger jag är gjord av drömmar...
Om Oss inom mig
Alla dagar du delat min glädje, alla nätter du burit min
sorg - Alla nycklar du sparat den tredje som leder dig rakt in i min borg //
Alla världar du skådat här innan, dessa världar förblev utan
dig - Du tillhör nu denna världen, den som lever inom mig
Den här världen som lever inom oss, denna världen är skapad
för två
Den här platsen jag besöker inom mig, jag vill alltid ha det
så
Alla frön dom växer sig stora, jag vill alltid leva här med
dig
Du är för fin för mig att förlora, därför lever du inom mig
Åh jag lever i min fantasivärld, men den kallas min
verklighet
Alla minnen vi skapat tillsammans har jag burit i min
ensamhet//
Alla brottas och kämpar för frihet, jag är klok och vet jag
väljer själv
Alla tankar jag har här i livet syns på stjärnhimlen ikväll
Alla flykter som sker sker inom oss
Det är tankar som flyger och far, om vi bara lär oss att
landa, och vågar stanna kvar//
Alla dagar du delat min glädje, alla nätter du burit min
sorg- Alla nycklar du sparat den tredje som leder dig rakt in i min borg
Alla världar du skådat här innan, dessa världar förblev utan
dig - Du tillhör nu denna världen, den som lever inom mig
Bergen står så stilla
Bergen står så stilla här framför mig
Jag vet att det är ensamt att ingen hör mig
Men känslan här inom mig den är fri
Det är det som ger mig kraften till att leva mitt liv
Men hur ska jag nå ut om ingen hör mig
Hur ska jag stå ut om ingen ser mig
Men bergen är så tysta och dom lyssnar
Dom följer varje steg som jag tar
Jag vill tacka för den tiden i det livet som ni ger
För att ni står där så troget här varje dag
Jag talar om att lätta och om att lyfta
Men ni har fått mig, ja ni har fått mig att stanna kvar
Jag stannar kvar Jag stannar kvar
I den vardagen som vi säger att vi har
Jag stannar här Jag stannar här
Som den samiska gudinna du säger att jag är
Jag vet ni att ni lyssnar, att ni hör mig, ni tystnar när ni
ser mig, det berör
Jag stannar kvar Jag stannar kvar
I den vardagen som vi säger att vi har
Jag stannar här Jag stannar här
Som den samiska gudinna du säger att jag är
Snälla doktorn kan du svara
Snälla doktorn kan du svara, vars sitter hjärtat i mitt
bröst?
Och vars kommer alla orden ifrån när jag aldrig hör min
röst.
Varför kan jag aldrig sova? Och hur ska man somna in?
Varför låtsas alla människor och hur håller man god min?
Snälla stanna här en stund till, jag har flera frågor kvar,
varför drabbas vissa människor av elakhet och hat?
Hur föddes våldet fysiskt och vem skrev historiken om allt?
Varför är läppar som möts så söta och varför smakar tårar salt?
Kan du lära ut allt – du som ser fler än få, du som lagar
människor som kan få hjärtan att börja slå.
Du som bär på rollen, som kan stava till fred, kan du rada
upp rättvisan och ställa den i led?
Du ser liven födas, du fastställer en död, du ger hopp du
ger förtvivlan, du hjälper människor i nöd.
Vem var det som sa till dig att doktor du ska bli?
Känslomässigt centrum, som hägrar i ditt liv.
Om du inte orkar lyssna, eller vill svara på det här, vill
jag veta vem jag ska fråga, så jag mig mer om livet lär.
Har du läst i dina studier om sådana som mig, unga vilsna
själar, det är ingenting för dig.
Knappar du i datorn, ser du att jag frågat fler än dig, men
ingen kan som svara på frågorna i sig.
Kan du tala så dom lyssnar, kan du skänka oss en tro? Du som
bär ut domen är ej guden på vår jord.
Jag trotsar nu ditt budskap, även om pappret säger så, din
kunskap väger tungt, men jag kan få åren till att gå.
Jag ser din blick den flackar, jag känner pulsen börjar slå,
tiden den är ute, jag måste börja gå.
Jag vandrar över gatan, livet fyllt med oförätter. Jag
sitter ner och väntar på att hämta ut mina tabletter.
Var det enklast så för dig? Ett receptbelagt preparat…
Medicinen får mig att tystna, det finns färre frågor kvar.
Önskan om ett liv, med alla svaren svart på vitt, jag talar
om mitt synsätt så jag frågar hur är ditt?
Om du kan se min framtid och tala om hur det ska gå, så tar
jag ett steg tillbaka och frågorna blir få.
Hur tror du du kan veta, jag som var så himla glad, sitter
nu och skriver den mörkaste ballad.
Hur mycket du än kan, jag tycker du är stor, är det större
skillnad på fakta och vad man bara tror.
Är det ångest som är frågor, är det svaren som du har? Men
jag undrar ju fortfarande så snälla stanna kvar.
Är det ångest jag ska bli fri ifrån? Vänta en sekund, det
piper till i min telefon, jag flyger bortom tid och rum.
En text har nått mitt nummer från någon som anser mig
normal, jag är inte sjuk men jag har flera frågor kvar.
Är kamperna om nätterna en hälsa mot mitt hot? Eller är jag
bara en i mängden som fått stämpeln idiot?
Jag borde leva bättre och inte blicka inåt förrän sen, tack
för den här gången, jag kommer tillbaka snart igen.
Någon vecka utan luft – så fann jag här ett brev, några
handfasta råd var det doktorn där som skrev:
Ut i friska luften, ta en lång promenad, är lite mera nyttigt
så kommer du bli glad.
Försök att sätta gränser och leva livet på rutin, så kommer
du som dom andra att kunna hålla en god min.
Försök att smälta in och bli en av alla dom, alla stapplar
framåt, knyt åt skorna nu och kom.
Höj aldrig rösten mer igen och tysta ner ditt ständiga prat,
rätta dig i ledet och var inte så kavat.
Jag skickar ett recept så du kan få sova ut, hoppas du mår
bättre, tack för mig och njut!
Allt jag ville vara, allt jag ville bli, har samlats i mitt
sinne, jag vill ha mera sinnesfrid.
Jag tror inte jag är ensam om att tänka just såhär, jag
talar i frågeställningar som dom flesta av oss bär.
Jag önskar som jag talar, jag vill inte ha nått svar, men
jag tror att just doktorer mera kunskap har.
Jag ville sitta ner, i en timme eller tre, tala om livets
vågor och om allt som du kan se. Allt som du har sett, allt som du har gett.
Kan jag få boka en ny tid så vi kan prata om ditt liv?
Vi har inte tiden och ingen energi. Ta nu fler tabletter så
orkar du ditt liv.
Jag trodde livet var till för att levas och inte tvärt om.
Men något som jag vet, fråga inte doktorn….
